Jag tassar försiktigt upp för att inte väcka Peter. Han hostar lite i sömnen. Utanför ser stadens tak kalla och frusna ut, men när jag sätter ner mina nakna fötter på golvet är det varmt och lent. Golvvärme – en gudagåva. Eller i alla fall en investering värd sina pengar.
I köket sätter jag på te, letar långt in i skafferiet efter honung, plockar fram Noskapin och Alvedon. Efter en stund går jag tillbaka in i sängen och kryper ner igen. Förbaskade förkylningar. Men det är roligare när man är två.
Senaste kommentarer