Vägen slingrar sig högt, högt upp i himlen. På den här höjden kan man, om luften är riktigt klar, se Atlanten i norr och Stilla havet i söder. Luften är hög och klar och grönskan är lika ogenomtränglig som alltid. På ena sidan av vägen blir vegetationen lite mindre tät och några hagar ligger kant i kant utefter dammet. Här är man verkligen ett med naturen. I den sista hagen sitter en man på en häst. Han har lite indianskt utseende och ser ut att höra hemma här. Han fullbordar den vackra tavlan. Men vänta … vad gör han? Han håller ett föremål i höger hand och pressar det mot i sitt öra. Samtidigt rör han läpparna som om han talade med någon …