Fasoládha (gifta bönor) serveras med hetta och passion, med ömhet och kärlek, med respekt och glädje.
Esperanto – ett av Stockholms senaste tillskott av michelinkrogar som serverar smakakrobatik och matkonstverk av yppersta klass. Gudomlig mat och hänförande vin. Servicen var förstklassig och miljön kultig och spännande i den gamla Jarlateaterns vestibul. Men bäst av allt var ändå sällskapet – mannen som är den som jag alltid helst av allt vill ha vid min sida. Vi åt mat med konstiga namn, förbluffande smaker och fantasifulla upplägg, t.ex. mildkokt primörvitlök i rostat benmjöl med sellerisalt, svartcitron rörd i blomkål, ostron med pärlor, krabba, gåslever och lamm. Himmelska viner. Och sedan rosor, champagne och madeleine. När jag trodde att allt var fulländat, att livet inte kunde bli godare, serverade Peter den mest fantastiska rätten någonsin: ”Vill du gifta dig med mig?” Jag grät och sa ”ja”. Snart är vi gifta bönor, Peter och jag.
—
Åt vi? Drack vi? Jag var så nervös hela middagen att jag inte var speciellt medveten om omgivningen, och den berusning jag kände trodde jag var på grund av närheten till min älskade Helena. När hon dessutom ropade ”nej nej” i slutet av den berättelse som skulle leda fram till Frågan så höll jag på att få en hjärtattack!
Men den bästa efterrätt jag kunnat önska mig var när min älskade faktiskt sade ”ja ja” när frågan väl kom! Det var i torsdags, så nu har jag svävat fram som på moln i två dagar. Konstigt att livet kan kännas så mycket bättre trots att inget egentligen har ändrats?! Nu skall vi ut och titta på ringar!
Vad i hela friden? Hur ska vi hinna med att gå på bröllop har ni tänkt er? Och bara så där?
Och Peter: Det var då fan på tiden.
Undrar om man någon gång får höra berättelsen som ledde fram till Frågan?
Mats: de har ett helt år på sig från förlovningen. April nästa år funkar väl bra? 😉
”Åt vi? Drack vi? Jag var så nervös hela middagen att jag inte var speciellt medveten om omgivningen …” ;o)
The Times They Are a-Changin’ – wow och gratulerar till den senaste förändringen!
Grattis!
Fast benmjöl – är det inte sånt man har i trädgården för att jaga bort rådjur? Tur att ni hade något annat att tänka på än maten …
Ah, benmjöl skulle vi behöva nu. Varje morgon tittar jag med bävan på pärlhyacinterna i rabatten … Sist var de iallafall kvar.
.mats: Vadå ni ska gå på bröllop. Vad säger att vi tänkt bjuda er? 🙂
thekax: Tro mig, du vill *inte* höra berättelsen. Jag snubblade, stakade mig och var allmänt så osammanhängande att jag är glad att Helena inte somnade innan jag kom fram.
Och apropå benmjöl: Kolla in menyn på http://esperantorestaurant.se – med tanke på att det nog var ett par gram på tallriken så blir det ett kilopris på en halv miljon eller så. Ni kanske skulle fundera på en annan leverantör?