Dagens andra vinhus, La Fiòca, var en kontrast till det första stoppen på Majolini. Vi togs emot av sonen i familjen, David, som pluggat vinmakeri på universitetet och dessutom kunde en massa om öl, mat och andra viner. Trots sin unga ålder, 28 år imponerade han med djupa kunskaper inom sitt område.
På gården fanns inget av den förfining som fanns på Majolini, inget samarbete med konstnärer och produktionen var mer småskalig. Exempelvis roterar de fortfarande flaskorna för hand för att få jästfällningen att falla ner i kapsylen. Och när vi började prova viner så hittade vi både förfining och elegans.
La Fiòca Saten
Franciacorta La Fiòca Dossaggio Zero, millesimato
När man provat vin en hel förmiddag blir det svårt att hålla isär och minnas de olika vinernas särdrag. Jag vet att vi verkligen gillade den här, att den hade en utpräglad citrussmak men också lite brödighet. Men där tar minnet slut.
Franciacorta Nudo
Druvorna skördas sent så de är väldigt söta vid skörden. I gengäld tillsätts inget socker alls i jäsningen. Smaken var väldigt speciell och inte alls insmickrande. Den har bara jäst på flaska i 24 månader, och nu när vi blivit bortskämda med viner som legat upp till 10 år på flaska blir det inte någon komplexitet i smaken, även om det var gott. Bubblorna var stora också och nu gillar jag bara små bubblor.
Franciacorta La Fiòca, Reserva
Senaste kommentarer